![]() |
30 grader kallare än i SF för två månader sedan, allt väder har sin charm |
söndag 16 december 2012
Dags att Fila på Kroppen inför 2013
tisdag 27 november 2012
Trevlig besök i underjorden
Lutningen ligger konstant på 14% så det dröjer inte länge innan mjölksyran kommer smygande. Första året jag sprang gick jag ut hårt och hade ett helvete från 800 m och fram och de gamla skogsuvarna passerade mig en efter en.
Det är många riktigt bra löpare med i detta loppet. Det vimlar av unga orienterarkids som blåser uppför backen på under eller strax över 20 minuter. Det är dock inte bara snabba löpare som är med, hala spektrat är representerat men som exempel brukar jag ligga ungefär mitt i fältet istället för top 10% som jag brukar fixa i vanliga motionslopp.
Trodde inte jag skulle kunna hålla samma tempo som de två föegående åren då jag förbättrat mig väsentligt men gjorde ett försök att ligga på 40 sek /100m . Tänkte även försöka kämpa mig före Mikael som gjorde debut i gruvan i år.
![]() |
Dags för Start |
Startade lite mer försiktigt i år eftersom det brukar bli lite rusning i början. Och hamnade därför en bit bak i fältet i början av årets B-Heat. Efter drygt 500 m hade jag dock lufsat om de flesta och lade mig precis efter Mikael en stund. Gick om honom efter ett tag och fick en liten lucka efter ett tag men det kändes som om att han låg precis efter ett bra tag.
Fram till ca 1600 kvar kändes det ganska lugnt och det var inga större problem att hålla tempot. Det börjar en nästan kilometerlång raksträcka vid ca 1800 där jag vet att det brukar hända saker med kroppen, även i år var det här det började.
En av de framförvarande löparna hade tappat orken och nu var det bara två framför. Från 1200 var det mycket interna förhandlingar om det skulle bli någon gångpaus. Jag ville inte ge Mikael vittring på blod genom att börja gå, jag vet att det kan vara en mirakelmedicin i evighetsbacken så jag kan tacka honom för att det blev pers. Sista kilometern var det riktigt segt i benen, kändes lite som slutet på en 1000-intervall fast hela tiden.
![]() |
Uppe ur djupet |
onsdag 14 november 2012
Då var man där igen...
Nu hoppas jag kunna köra en rejäl uppbyggnad under vintern för att komma tillbaka i gammal god form i vår. Jag får fundera ut några konkreta mål att sikta på men just nu försöker jag mala på med 3 pass i veckan, lite blandat med långa intervaller och snabbdistans.
Nästa lördag är det dags för Äspöloppet igen (http://www.youtube.com/watch?v=8HgBhmJ0qwQ), det ska bli kul men jag vet hur sinnessjukt trött jag brukar bli i tunneln. Mitt pers där är 23:27….kanske kan hoppas på en tid under 24.
måndag 22 oktober 2012
Kroppen Chockade i Amsterdam

För drygt fyra veckor sedan när jag stapplade fram 6 km i comebacken efter vårens och sommarens skadetragedi trodde jag det var kört. I torsdags sprang jag 6 km och fick ont i vänstervaden efter 4 km och kunde i fredags knappt gå utan att halta. Jag fick fatt i en massagetid på jobbet och efter 25 minuter gjorde det sjukt ont men massören sa att det var tur att jag kommit till honom annars hade det definitivt varit kört.
![]() |
Startmingel |
Det var Blåsigt, kyligt och mulet i Amsterdam i söndags. Tur det fanns många fransmän (och Batman) att huka bakom. Starten genomfördes i en enda lång svepande start. I den grupp där jag stod gick det smidigt och även om det var trångt de första 15 km så var det inga större problem att hålla sitt eget tempo.
![]() |
Hur hamnade jag här?? |
Jag hade som plan att lägga mig på 4:50-4:55 och köra på tills vänstervaden sade stopp. Det funkade bra fram till milen som gick på 48:45. Då började jag känna lite i den och den överraskande nykomlingen bakre vänster lår. Även om jag sen sprang och tänkte mycket på detta så kunde jag fortsätta mata på med kilometrar på 4:48- ca 4:55 vilket kändes riktigt fint.
Halvmaran gick på 1:42:45 och passerades under banans blåsigaste kilometrar. Jag hukade bakom ett gäng svenskar, borrade ner huvudet och helt plötsligt hade det gått över 25 km och även om det började strama mer och mer i höger(!) vad och i låren så var det inte mer än det varit i tidigare maror. Höger vad höll sig helt lugn.
Från ca 27 fick jag börja jobba hårdare för att ligga under 5 på kilometern och fick ingen gratisfart längre. Jag tänkte här på mina tidigare maror då jag varit rätt seg framåt trettio vid alla tillfällen så det var bara att gneta på.
Efter 32 blev det jobbigare och jobbigare och jag körde nedräkning på alla möjliga sätt. Jag är rätt bra på att lura mig själv på olika sätt, bryta ner loppet i en, två och fem -kilometersbitar, jämföra med ett Helsingborgs terränglopp som ska springas i jogg-tempo, en liten lugn sexkilometersrunda eller med en 2 km intervall i 5:00 tempo på slutet. Hela tiden tänka, tänka, mata på , mata på....äta banan, dricka sportdryck , äta banan, lyssna på live-trummor längs vägen.
När det var två kilometer kvar började högervaden kännas skum och jag var rädd att behöva stanna som så många andra längs vägen men det löste upp sig ganska snabbt när jag började med extrem hälisättning för att dra ut muskeln igen.
Sista 500 var riktigt goa, in på Olympiastadium, bra med folk på läktaren och många lyckliga marathonlöpare, riktigt fint. 3:27:06 slutade det på . En bra bit under det väldigt ambitiösa målet. Kändes helt fantastiskt faktiskt.
måndag 15 oktober 2012
Dags för Maraton (!)
Jag tryckte till med 28 km förra tisdagen och det gick under förutsättningarna bra. Jag är lite orolig att mina vader kommer att ge upp någonstans efter 30 km men tror att höften kan fixa resan. Jag hade rätt ont i höften/sätesmuskeln dagen efter långpasset men inte så att det kändes som i somras.
Det är nu jag inser hur vältränad jag var i våras när jag kunde dansa iväg på ett 28 km pass utan att känna något speciellt i benen dagen efter. Även om jag självklart var lite sliten då också så var det inte alls som det är nu.
Målet är fortfarande att kunna springa igenom loppet, vilket jag knappt trodde på själv när jag stapplade iväg 6 km för fyra veckor sedan. Som bonusmål kommer jag att satsa på en tid på ca 3:30….jag tror jag fixar fram till 30 utan, men det är sen det jävliga börjar.
söndag 7 oktober 2012
Den gyllene bron
![]() |
Ett trevligt äventyr |
Jag var på besök i San Francisco förra veckan, vilket var jättetrevligt på många sätt. Jag hade dock, som vanligt, galna problem med jet lag vilket gjorde att jag var som en zombie stora delar av tiden de första fyra dagarna, framförallt på kvällstid. Sex timmars skillnad brukar funka utan större problem men de nio timmarna på västkusten ställer till det rejält i min sovhjärna.
Så…efter att ha vaknat vid halv fyra den tredje morgonen, slökollat någon timme på ABC News och ringt hem till familjen bestämde jag mig att ge mig ut på löparäventyr i mörkret. På TV-vädret såg det ut som om den annars så obligatoriska dimman inte var närvarande så jag tänkte försöka bege mig ut till Golden Gate lagom till solen gick upp vid sju. Jag har de senaste veckorna trappat upp distanserna ganska brant på ett fåtal pass och även om det känns i höften dagen efter så försvinner det relativt snabbt till skillnad från innan.
Jag hade kollat kartan hemma innan så jag visste ungefär hur jag skulle springa. Jag hade under mina tidigare besök i stan gett mig ut på en del av sträckan men ca 6 kilometer av den hade jag ingen koll på. Efter att ha handlat vatten, en banan och ett mandelsnickers på 7-eleven, där jag blev hånad av de asiatiska expediterna för min fotbollströja, gav jag mig iväg nedför Market Street, ned mot pirerna. De första kilometerna är inte jättekul med en massa korsningar och en del skumma människor men väl nere vid havet går det att springa fint så tidigt på morgonen.
![]() |
Mörkt längs pirerna |
När jag kommit förbi Fisherman’s warf var jag på otrampad mark, jag försökte se till att det kom andra löpare med jämna mellanrum så att jag inte sprang någonstans jag inte borde (vilket jag också gjort vid tidigare besök). Jag kom till en hög kulle där det fanns en hel del ”Restricted Area” –skyltar och en väg so förvann in i ett ganska dunkelt område. Efter viss tvekan och när jag såg en annan snubbe springa in där så följde jag efter, detta visade sig vara Fort Mason och bestod av en fet kulle som bara var att forcera. På toppen av kullen syntes slutmålet tydligt i mörkret.
![]() |
Skyline |
![]() |
Ljuset börjar komma så smått |
Efter detta förökte jag följa vattnet så gott det gick, efter en stund kom det en schysst, lång, rak grusväg, som på hemvägen, i ljus, skulle visa sig vara en fantastisk lång, rak grusväg.
![]() |
Rak och Lång |
Jag följde grusväjag ända bort till bron medan jag funderade på hur jag skulle komma upp på den eftersom…den låg ganska högt upp. Jag hade snoopat runt lite på nätet innan och det fanns enligt sägnen en trappa man kunde ta. Mycket riktigt fanns en trätrappa à’la svenskt nationalpark som gick brant upp nära brofästet. Denna gick sedan samman med en mycket trevlig serpentinväg där löpare och racercyklister kunde samsas i branten. Utsikten härifrån var fantastisk.
![]() |
Hyfsat vy från sepentinvägen |
Tillslut kom jag upp på bron. Här var det redan fullt med brölande bilar och galna racercyklister. En schysst cykel/gång –bana gör det möjligt att springa över. Utsikten var galet fin och avsaknaden av ett högt staket gjorde att det svindlade lite när jag kollade in den. Jag sprang över på andra sidan och stannade till havlvvägs på vägen tillbaka för att kolla in när solen gick upp bakom Alcatraz och äta mitt snickers.
![]() |
Ska inte tappa telefonen |
![]() | ||
mmmm...snickers |
![]() |
Mer utsikt |
Eftersom klockan visade 13 kilometer vid vändningen var jag liiiite nervös inför hemvägen, så här långt var det länge sedan jag sprang. Den fantastiska löpningen längs ”grusvägen” fick mig dock att glömma orostankarna och bara njuta, sådana här pass kommer inte så ofta direkt. Jag var inte jättepigg de sista kilometrarna genom stan men efter en dusch anslöt jag till frukosten som om inget konstigt hade hänt, klockan var ju bara halv nio.
![]() |
Usain |
torsdag 20 september 2012
Trevande, Stapplande Steg
![]() |
Blåsiga men fina 9 km i Helsingborg |
För att krydda till det lite var jag hos sjukgymnasten i tisdags och han chockade mig med att trycka på med ett hårt styrkepass för ben och höft. Detta gjorde att jag dagen efter hade ont i alla benmuskler som finns, men inte i höften.
Jag är fortfarande stel i höften/baksidan av låret men det blir hittills inte värre av att springa. Jag siktar på att klämma ett pass till i helgen och fortsätter hoppas att jag inte får ett bakslag. Jag upptäckte att det finns en del att jobba med när det gäller flåset också så nu får det gärna vara slut på det här tramset.
torsdag 13 september 2012
Böja, Knäcka , Sträcka
Det var ett väldigt böjande, sträckande och dragande och klämmande innan han bad mig göra ännu en stretchövning och jag meddelade honom att ”jo, som jag sa så drar det i hela sidan (höften och nedåt) när jag gör så här". Då tog han ett yodagrepp och tryckte till längs sidan på benet och bad mig göra det igen. ”Ok, nu känns det förstås inget”, sa jag, ”intressant”, sa han.
Min hemdiagnos stämde troligen men han kände även att jag haft en liten bristning i låret/sätesmuskeln vilket han trodde kunde ha triggat det hela. Det också där jag hade ont i de första löppassen efter en lång cykeltur i juni som avslutades med tävling uppför Lunds högsta berg, Linerobacken. Jag är också galet orörlig i hela höftpartiet vilket måste fixas till. Jag fick ett gäng styrkeövningar och en jäkligt snygg rosa tejpning med återbesök nästa vecka.
På måndag ska jag testa springa en liten runda för att antingen provocera fram det onda eller upptäcka att allt blivit magiskt bättre. Det är då 3 veckor sedan jag sprang 3,5 kilometer så man kan ju hoppas.
onsdag 29 augusti 2012
Skumrulle och Smyglöpning
I går sprang jag 3.5 kilometer med efterföljande ”foam roller -övning” och jag tyckte det ingav lite hopp även om jag var ganska stel efteråt.
Under mina stretchäventyr har jag insett att min rörlighet är under all kritik. Jag har alltid vetat att jag är ovig men att det var så här katastrofalt insåg jag inte. Jag har kollat upp en del fina, till synes triviala yogaövningar på youtube. Dessa har ofta demats av lite smårunda, till synes måttligt atletiska kvinnor men min implementation av dem har trots detta varit mycket komisk och lockat till skratt från de som tvingats titta på eländet.
Foamrollerövningarnas tårframkallande smärta första gången den genomfördes på den dåliga sidan ska jag aldrig glömma. Det gjorde så infernaliskt ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen och bara skrek rakt ut. Nu efter bara en vecka känns det mycket bättre och jag hoppas att detta ska innebära att jag succesivt kan öka distanserna de närmsta veckorna.
torsdag 16 augusti 2012
En musikalisk förebild har tystnat
Jag har alltid tyckt att frontmannen Tony Sly haft en fantastisk förmåga att hitta nya smått vemodiga melodier att lägga framför det klassiska punksoundet. Just Slys melodier är det som gör att jag tycker att No Use legat snäppet över de flesta andra band i genren utan att få i närheten av den cred de förtjänat.
Den senaste plattan ”The Feel Good Record of the Year” kom 2008 och stora delar av den har gått varm i musikspelarna under passen sedan dess. Det har ryktats om en ny skiva i ett par år men Tony Sly har skjutit upp den medan han satsat på sitt sidospår som akustisk speleman. Han spelat in egna soloplattor men också akustiska versioner av No Use for a Name– låtar tillsammans med Joey Cape från bandet Lagwagon.
Tyvärr dog Tony Sly i sömnen den 31 juli i år endast 41 år gammal vilket känns riktigt sunkigt och suger på alla tänkbara sätt.
Jag tipsar nedan om fem schyssta No Use –låtar som jag rekomenderar att köra fina kvalitetspass till. För er som har svårt för västkustpoppunken så inleder jag med ett bonusspår i form av en akustisk version av låten Under the Garden (som också finns i elektrisk version längre ner). Lyssna och njut...
lördag 4 augusti 2012
Plan C
En positiv och något ironisk grej är att jag testat ett par härliga pass på cykeln trots att det var det som triggade höftproblemen (kan låta osmart men något måste man ju göra)….Kändes alldeles förträffligt.
Nu lutar det åt att jag förbjuder mig själv att springa i minst en månad så att jag i alla fall kanske ska kunna lufsa igenom Amsterdam Marathon i Oktober.
Som tur är kan jag stilla den värsta abstinensen med intensiv cykelträning. Bara att gilla läget.
måndag 16 juli 2012
Som en F1-bil i depå
I torsdags passade jag på att bli förkyld för 983e gången i år. Jag såg det komma men jag kunde inte ducka denna gången heller. Detta ger mig ytterligare några dagars vila för kroppen. Så här i semestertider är dt lite frustrerande men det borde funka att jogga igång i helgen. Hoppas att allt känns bra då.
onsdag 4 juli 2012
Hörby Marknadslopp
Jag hade inga större förväntningar tidsmässigt men tänkte börja med att försöka lägga mig på ca 4-tempo på de platta partierna. Sen var planen att inte bränna mig helt i stigningarna utan komma i mål utan att må alltför djävligt. I fjol var jag helt färdig i mål när jag krossade mina tidigare tider och gick i mål på 49:10 mot förförra årets 50:22.
![]() |
Vimmel och saft |
Jag lade mig ganska passivt bakom en liten klunga under de första kilometrarna men alla dessa löpare hade (som brukligt) gått ut för hårt och tappade när stigningarna började. Jag körde på i samma tempo och tänkte köra solo i hårt men inte psykotempo vilket jag kände mig nöjd med, ingen som låg och gläfste i ryggen.
Efter ca sex kilometer kom plötsligt en av de bakomvarande ikapp vilket var överraskande. Jag försökte grilla honom i en lång uppförsbacke men det slutade med att han gick upp och drog istället. Jag fick köra ganska hårt för att hänga på men kunde gå upp och dra igen i den sista backen innan 9 kilometer. Jag försökte trycka på rejält uppför men han bet sig fast. Efter backen gick han upp igen och jag hade inte riktigt orken och viljan att försöka hänga på igen så han älgade iväg. Plötsigt så hade jag kört riktigt hårt i över 4 kilometer.
![]() |
Gott att gneta sig under 50 |
Lugnade ner mig lite fram till ca 11.5 där jag räknade ut att jag kunde komma under 50 för andra gången någonsin om jag gjorde den sista kilometern på ca 3:30 vilket borde kunna gå i och med att det är mycket nedför. Kom i mål på 49:57 vilket jag är riktigt nöjd med.
Även om jag körde hårt så tog jag inte ut mig så mycket som förra året vilket var skönt efteråt då jag kunde äta en munk istället för att bara må illa. Det var riktigt kul att springa idag.
torsdag 28 juni 2012
Luuuugnt och Skönt
Det är lätt att vilseledas att tro att alla som håller på med löpning känner sig sådär superglada och fjäderlätta varje gång de skuttar ut på ett pass. Ganska ofta snörar jag på mig skorna och släpar mig ut på en runda, det känns tungt och klumpigt där jag stapplar fram. En liten stickande känsla smyger sig in från sidan av magen och knäna känns allt annat än fjäderlätta och det syns obarmhärtigt på min skugga att jag inte är någon Haili Gebresalassi.
Sen ibland känns det så där fantastiskt. I helgen körde jag två pass där jag la mig på avsiktligt låg puls för att få till lite njutning (9 respektive 16 kilometer). Det är när jag ligger och tuffar en bra bit under maxfart som jag kan njuta av omgivningarna och musiken jag lyssnar på samt känslan av att kunna springa ganska långt utan att känna av det något speciellt. Hjärtat pumpar på och sätter fart på tankeverksamheten.
![]() |
mmmm.... |
Så även om hårda intervallpass pumpar adrenalin och ger kickar på sitt sätt så rekommenderar jag varmt att köra lågpulspass ibland. En förutsättning är att man varit igång ett tag med sin löpning så att det finns olika intensitetsnivåer att plocka från men det är en av sakerna att se fram emot för nyfrälsta i löparspåren.
måndag 18 juni 2012
Upp på Cykeln
Hatten av för tre kompisar som körde Vättern i helgen (Mattias, Christian och Erik). Tre av dem trampade runt under 9:30, en av dem t om under 9…. jag har en bit kvar till de hastigheterna även på korta sträckor. Grymt!
Det blir en hel del fotboll på TV nu men....
Terminator: The Sarah Connor chronicles måste vara en av de mest underskattade serierna genom alla tider. Gillar man Terminatorfilmerna (som jag givetvis gör) så är serien ett måste. Serien har ganska mycket känsla från den första filmen och framförallt musiken bidrar till den rätta känslan. Den slår den tredje filmen på fingrarna (den fjärde filmens datoranimeringsorgie ska jag inte ens nämna…).
![]() |
Cromartie |
Det finns en del cheesiness i serien, framförallt när det gäller "den snälle (?) " Terminatorn Cameron men det finns det ju i T2 också (”I know now why you cry, but it is something I can never do.” (säges med österrikisk brytning )). Serien innehåller även lite nya ideer om hur mördarrobotarna agerar men jag sväljer det trots att jag i vissa fall först blir lite skeptisk när de bryter mönstret som Arnie satte i ”ettan” och Robert Patrick satte i T2. Det är ju ingen Game of Thrones men helt klart sevärd, Garret Dillahunt är grym som Terminatorn Cromartie OCH Brian Austin Green är med som luttrad kommandosoldat.
lördag 9 juni 2012
Rise of the Machine
Höstens Lidingölopp blir med största sannolikhet inställt så i oktober blir det istället Amsterdam Marathon med siktet inställt på sub 3:10. Förhoppningsvis blir vi ett litet gäng som ska dit, och springa så det ska bli riktigt kul,
Nu väntar härlig sommarträning. Jag ska köra liknande pass som under våren men mycket mer skogslöpning istället för att nöta asfalt. Även långpassen kommer jag ofta köra i min kuperade slinga i skogen då jag tror det är nyttigt och en mer allsidig löpträning. Dessutom har jag under våren saknat att kunna trycka på i uppförsbackarna, en känsla jag inte alls gillat.
onsdag 30 maj 2012
Freeflowloppet, en orgie i trötthet
Efter Helsingborgs terränglopp i mars kände jag mig i helt galen bra form trots att jag missat en veckas träning precis innan. Efter det har jag missat totalt 6 veckor pga en massa förkylningar vilket förstås är förkastligt mycket på drygt två månader.
Trots detta hade jag någon slags illusion om att jag skulle kunna köra det nya hässleholmsloppet Freeflowloppet i samma tempo som i Helsingborg. Illusionen varade i ca 2.5 km i den mycket kuperade banan som dessutom är min träningsslinga. Då låg jag på tredje plats och försökte hänga en kille som jag var övertygad om att jag skulle kunna springa ifrån när han tröttnade i en backe.
Nu blev jag istället skoningslöst upphunnen av bakomvarande klunga, grillad på max värme i tre kilometer och sedan utspottad och lämnad till mitt öde för att gneta mig i mål i ett tempo som jag ska kunna hålla i minst tre mil.
Förutom blodsmaken var loppet var hur trevligt som helst och jag hoppas få revansch nästa år.
Nu gäller det att komma igång med träningen igen. En dryg månad kvar till Hörby Marknadslopp som är en viktig deltävling i UV GP där jag inte får tappa mer mark till Emma.
onsdag 23 maj 2012
Rast, Vila på stället
Vårens stora mål Köpenhamn Maraton kunde jag glömma och tur var väl det eftersom jag sedan i måndags varit riktigt sliten med väsande hosta och allmänt töcken som mitt signum. Detta är andra gången jag missat ett stort lopp och andra gången det är just Köpenhamn som får stryka med, nästa år kanske….får trösta mig att jag i alla fall har en kropp som skulle kunna springa ett maraton, ok, kanske inte just denna vecka men nästa.
Nu får vi se vad nästa mål blir men förhoppningsvis kan kroppen läka ihop lite under frånvaron så att jag kan starta lite mjukt och få en riktigt fin sommarträning.
fredag 18 maj 2012
Maratonförbannelsen
Mr Rhinovirus |
Vi får se hur det blir med starten på söndag, jag har inte gett upp hoppet än. Har sett fram emot detta sedan i höstas....
måndag 14 maj 2012
Den där pinnen ser ut som en ooooorrm
Körde ett oväntat hårt terrängpass på 15 km igår. Det är verkligen helt sjukt kul att springa på skogsslingor istället för att bara nöta asfalt, speciellt när vädret visar sig från sin bästa sida. Det var en hel del tipspromenadflanerare ute på delar av slingan igår också. Förvånande att pensionärsgäng som går i motsatt riktning, tre i bredd, verkar ta illa vid sig när de motvilligt måste lämna 75 cm på ena sidan så att man kan springa förbi. Måste finnas något roligare än att gå och sura i skogen en solig söndag.
Min ormradar var på idag. Jag inser att jag inte är någon T-800 eftersom jag trots hög uppmärksamhet nästan sprang på en stackars gräsand. Vid ett senare tillfälle tänkte ”Det gäller att hålla uppmärksamheten på topp, den där pinnen ser t ex ut som en oooooorr…” innan jag i luften ändrade fotens nedsättning till att precis missa denna stackars lilla kopparödla…
![]() |
Inte Anaconda precis |
På varv nummer två hade den ringlat iväg till en tryggare plats.
söndag 6 maj 2012
Stolt 33a
![]() |
Många hungriga löpare på Lunds IP |
Jag hade bestämt mig för att försöka snitta 3:45 och komma in på 37:30 vilket skulle bli nytt pers. Jag hade mina aningar att det skulle bli tufft efter testet i Skrylle för några veckor sedan men det var bara att köra.
Jag öppnade lugnt, ökade sedan på bra genom parken och hittade sedan ett par ryggar som jag kunde maska bakom på södra esplanaden och i den jobbiga uppförsbacken. Jag försökte bytte sedan rygg och försökte krypa in bakom ett draglok i den starka motvinden på väg ner genom stan men nu började det bränna i kroppen. Jag fixade att ligga på och under 3:45 det första varvet men när uppförsbacken kom andra varvet var det två kilometer (kilometer sju och åtta) där klockan gick upp på 4 blankt och då kändes det ganska hårt. Jag fick sedan köra solo på kullerstenen genom stan i motvinden eftersom jag inte riktigt lyckades hänga några killar som sprang om men lyckades ändå hålla bra fart under näst sista kilometern som dock är väldigt vag i minnet. Det var inte sådär jättemånga som sprang om och det var ganska glest med löpare så jag fick känslan av att jag ändå sprang rätt hyfsat.
Precis innan jag sprang in på IP för ett sista varv på löparbanorna blev vi en grupp på en 4-5 man som ökade farten så det var bara att hänga på. Jag ville inte tappa ytterligare placeringar så jag drog till med en tempoväxling med 250 m kvar. Jag lyckades rycka lite från de andra och körde på tokmax sista biten in och lyckades hålla undan för alla utom en som kom som Legolas (hästen…inte Alven) i ytterspår
När jag kom i mål på 38:00 blev jag ganska besviken men nu i efterhand är jag svinnöjd. Gött att kunna hålla det tempot trots att fokus varit på maraton i år och jag inte har kunnat träna lika ofta som i fjol. Min placering (33/1607 bland herrarna) var dessutom bättre i år än i förra årets (39/1388) och det känns faktiskt riktigt nice.
torsdag 3 maj 2012
Lundaloppet och Maranerver
lördag 21 april 2012
Grillad i Skrylle
När jag springer motionslopp i den mindre skalan brukar jag hamna på plats 1-3 i motionsklassen, denna vetskap brukar jag använda när jag positionerar mig under loppet. Att jag idag om än med lite vacklande form, hamnade på plats nr 10 i denna klass skadade mitt redan dåliga tävlingspsyke. Som vanligt var det inte lika illa i verkligheten som jag tyckte under loppet när jag mest sprang och surade.
Öppnade första kilometern i 3:35 -tempo men blev ändå frånsprungen av kanske ett trettiotal löpare. Justerade ner farten lite de kommande kilometerna och löpare fortsatte att strömma förbi. Skillnaden från tidigare motionslopp var att i princip ingen kom singlande framifrån med andan i halsen efter att ha tokstartat. Jag hade inte heller riktigt samma klipp som i fjol men lade mig på rätt hyfsad fart genom skogarna. Efter ca 5 km kom det äntligen en kille som sprang om som jag kunde lägga mig kloss intill och ”hänga”.
Jag höll mig så nära honom som lagen tillåter fram till sju kilometer där backarna börjar. Här brukar jag kunna plocka en del gubbar. Idag var det dock helt kört, blev omsprungen av tre-fyra till på vägen uppför backarna och när sista backen var avklarad seglade hela gruppen bara ifrån. Jag hade inget att komma med här heller....absolut inget.
Det kändes lite knäckande under loppet att det inte kom en enda positiv kick men i efterhand är jag ganska nöjd ändå även om jag låg 45 sekunder efter förra årets notering.
Kilometertider...förra årets noteringar inom parentes, kanske var det kilometer 1 och 3 som egentligen ställde till det.
3:46 (3:55)
4:00 (3:42)
3:48 (4:05)
4:02 (3:55)
3:53 (3:47)
3:38 (3:40)
3:51 (3:46)
4:18 (4:14)
4:53 (4:40)
2:56 (2:44)
torsdag 19 april 2012
Dags för Skrylle
På lördag är det dags för Skrylleloppet. Egentligen är det helt fel att springa ett millopp nu när jag behöver långpass inför maraton som ju bara är en månad bort men det verkar som om det kommer att bli ganska fint väder så det är svårt att motstå frestelsen. När jag bodde i Lund
vallfärdade jag ofta ut till skogsoasen för att ta mig an milrundan där så det är lite speciellt att återvända dit.
På grund av min tendens att bli dålig när jag tar ut mig maximalt ska jag försöka lägga mig en liten bit under maxtempo för att inte sabba mer av min träning, kanske hitta någon att grilla i de härliga uppförsbackarna på slutet (eller bli grillad kanske). Förhoppningsvis innebär detta att jag kommer in på strax under 40 min.
I förrgår blev det 18 kilometer i ett slags desperat kvällslångpass (eftersom jag kommer missa helgens pass). Det blev högre tempo än förväntat eftersom jag fick känna mig för när min smarte Garmin fick för sig att batteriet var urladdat (trots att den varit på laddning hela dagen).
I kväll luktar det intervaller för första gången på länge.
söndag 15 april 2012
Tillbaks på slätterna
Det kändes från 15 k och framåt att det kostat att ta ledigt från långpassen i nästan en månad eftersom det började kännas en del i knä och lårmuskler. Positivt var att jag kunde ligga på måltempot under hela passet utan att behöva trycka på överhuvudtaget.
Förhoppningsvis kan jag köra 4-5 långpass till innan Köpenhamn. Målet är fortfarande sub 3:10, det hade suttit fint med 3:05, om det funkar så finns hopp om sub 3 nästa gång.
Och idag då…? Det är ingen galopp uppför trapporna direkt.
tisdag 10 april 2012
Hårdaste delen av maratonprogrammet...
Efter ett tamt comeback –försök i skogsslingorna i måndags får hårdträningen skjutas upp en vecka till. Förkylningen sitter kvar i huvudet (inne i ansiktet , bakom näsan…snett uppe och inne i...) och även om jag inte har ont i halsen så får jag bita i det sura äpplet och se maratonupplägget naggas i kanterna.
Jag är absolut inte van vid sådana här sega och frustrerande störningar. Enligt min träningsstatistik så hade jag två veckors träningsuppehåll våren 2009. Förra året var det endast en hel vecka i sträck som var tom i statistiken och det var veckan efter Lidingö då jag softade, putsade min silvermedalj och drack Sierra Nevada Pale Ale. Med så många år emellan så kanske man ska vara glad att slippa sjukdomar och skador och ta det lugnt ett par dagar till.
måndag 2 april 2012
Förkylt med Ultramarathon Man

Jag hade hoppats att det skulle vara en vanlig liten förkylning så att jag skulle vara tillbaka i helgen men då lade det onda viruset i en ny växel. Längtar till det är slut på den här skiten…brukar inte vara sjuk, så därför får jag gnälla lite, jag vill ju springa.
Kollade in filmen UltraMarathon Man igår. Det är en dokumentär som följer amerikanen Dean Karnazes när han genomförde 50 maraton i 50 stater på 50 dagar. Under en timme och femtio minuter får man följa hans resa i husbilar och på flygplan ständigt lufsande i vått och torrt med entusiastiska anhängare omkring sig. Dean, ett onekligen imponerande exemplar, avslutar den femtionde maran på exakt 3 timmar och att följa hans resa är helt klart sevärd.
Det är lite väl mycket stråkmusik och finstämda pianoslingor när folk genom filmen berättar om Deans storhet. Jag hade också väntat mig att han kanske skulle ha lite fler irriterade ögonblick under vägen. 99% av tiden är han helt sjukt entusiastisk, taggad och sprallig. Han gnäller lite ibland om att han inte får vara för sig själv men jag tycker ju att han borde fått någon slags melt-down under de femtio dagarna. Sen påminner Dean lite om en sympatisk version av White Goodman (Ben Stillers karaktär i Dodgeball) så jag satt och tänkte på det hela tiden. Stiller kanske skulle spela Dean om det någon gång görs en film om honom.
onsdag 28 mars 2012
Lidingöloppet Igen
Efter helgens urladdning gick tydligen mitt annars eminenta immunförsvar på semester vilket öppnade för lite halsont och andra tråkigheter. Jag tar lite vila och hoppas vara tillbaka i spåren till helgen.
Jag råkade dessutom halka på musplattan och anmälde mig till Lidingöloppet i höst. Efter förra årets silvermedalj var jag ganska övertygad om att det skulle bli en paus för mig ute på ön i huvudstaden eftersom jag nått det mål jag siktat på under många år men nu vill jag ha ett silver till så varför inte…. Det ska bli fint att bege sig ut i kuperad skogsterräng under sommaren istället för att bara nöta asfalt som jag håller på med nu.
mmm....silvermedalj
måndag 26 mars 2012
Snabbare....
För att vara i dimhålan Helsingborg var det riktigt fint vårväder under söndagens terränglopp. Det skulle bli spännande att testa hur vinterns hårda intervall och tempo –pass påverkat snabbheten. Målet med säsongen var inte tänkt att bli ytterliggare putsningar av 10 km pers utan det skulle vara fokus på maraton.
Jag körde loppet så hårt jag kunde från start men det kändes tydligt i de hårda backarna att jag inte kört kuperat under vintern. Det fick hela tiden handla om att försöka att inte gå djupare in i mjölksyran under de platta partierna så att jag kunde springa uppför backarna och sedan landa hyffsat snabbt efteråt. Det känns ju inte så farligt så här i efterhand men processen är inte så skön när man provar det på riktigt.
Hur som helst slog jag förra årets notering med 50 sekunder och kom in på 30:04 vilket känns helt galet bra. Nu får jag nästan sätta ett mål på 10 km i år på sub 37….men bara nästan.

fredag 23 mars 2012
Sliten...Låt oss tävla lite
Veckans långpass får stå tillbaka vilket kanske kan behövas så att kroppen får läka lite. Efter ett hårt intervallpass i tisdags och ett förvånansvärt segt tempopass igår är kroppen på krigsstigen idag. Ont lite överallt men förhoppningsvis kan detta kureras med två dagars vila så att söndagens premiärtävling Helsingborgs Terränglopp går att genomföra på ett bra sätt. Mina förhoppningar är att putsa mitt pers på loppet som jag satte ifjol (30:53) men jag har ingen aning om var jag ligger på sprintdistanserna i år. Jag tror jag var ganska bra förberedd förra året så det är inget jag tar för givet.
söndag 18 mars 2012
Ett Långpass
Påfyllning: För att inte bli ett vrak resten av dagen har jag funnit att det är bäst att ha med sig lite proviant på pass över halvmaradistansen. Cashewnötter och russin funkar kanon.
0-5 km Kändes lite stelt och stabbigt. Irriterade mig lite på att jag inte kunde hålla det utsatta 4:40 tempot utan att det kändes lite obekvämt (varför det nu inte skulle göra det).
5-10 km Nu började det rulla på lite bättre. Passerade milen utan att känna mig påverkad på något sätt.
10-16 km Jag var lite smådeppig vid 12 km när jag vände efter att ha sprungit en bit på en tråkig asfaltsträcka. Vid 13 km började jag få en förnimmelse om att det kändes lite i vaden. Vid 16 km var det kort paus för nötter och russin.

16-21 km Väldigt få minnen från denna sträcka. Hade en hel del idéer om coola grejer man kan göra under årets UV Grand Prix. Kommer inte ihåg vad bara…. Strax innan halvmaran passerade jag dagens urtidskor som stod och lade upp en plan om hur de skulle kunna attackera.
21-26 km Halvmaran gick på lite drygt 1:37 och det kändes hur bra som helst. Sträckan därifrån fram till 26 tänkte jag på denna film som jag såg i veckan
Man on A Mission
Det finns nog ett stort utrymme för förbättring även hos denna gamla get. Lite skillnad på tid och själ som dessa killar och tjejer lägger ned på löpning jämfört med oss västerländska hobbylöpare som masar oss ut tre gånger i veckan och sedan lägger lika mycket tid på att hänga på funbeat och diskutera det.

26-32 km Hemåt. Sista sex kilometrarna har jag sprungit gång på gång på gång denna vinter. Bland annat ska världens längsta raksträcka avverkas. Kändes en del i vänster knä och bakre lårmuskel och lite allmänt i hela kroppen. Även vaderna smärtade något nu men inget utöver det normala.
Jag försökte känna efter med 2 kilometer kvar och kände att jag nog skulle kunna fortsätta en mil till men då hade nog haveriet kommit som ett brev på posten efteråt. Snart har jag avverkat halva träningsprogrammet inför Köpenhamn maraton. Förhoppningsvis kan jag utvecklas rejält på långpassen även de sista åtta veckorna så kan det bli riktigt kul den 20:e Maj!
Påfyllning efteråt…Kanske inte helt enligt boken men jag får en enorm craving efter Coca Cola efter långpass. Det är en fysisk åtrå.