Dags för Maraton (!)

Efter sju löparpass på fyra veckor come back löpning är det meningen att jag ska springa Amsterdam Marathon på söndag. Det kan ju mycket väl hända att man får en förkylning av någon av de äckliga människor jag åker tåg med varje dag men jag hoppas att immunförsvaret inte sviker mig ännu en gång.

Jag tryckte till med 28 km förra tisdagen och det gick under förutsättningarna bra. Jag är lite orolig att mina vader kommer att ge upp någonstans efter 30 km men tror att höften kan fixa resan. Jag hade rätt ont i höften/sätesmuskeln dagen efter långpasset men inte så att det kändes som i somras.
Det är nu jag inser hur vältränad jag var i våras när jag kunde dansa iväg på ett 28 km pass utan att känna något speciellt i benen dagen efter. Även om jag självklart var lite sliten då också så var det inte alls som det är nu.

Målet är fortfarande att kunna springa igenom loppet, vilket jag knappt trodde på själv när jag stapplade iväg 6 km för fyra veckor sedan. Som bonusmål kommer jag att satsa på en tid på ca 3:30….jag tror jag fixar fram till 30 utan, men det är sen det jävliga börjar.

Faster, Harder...

Förra våren satsade jag på att bli snabbare, framförallt när det gällde 10k och halvmaran skulle de personliga rekorden ryka all världens väg. I år är det maraton som gäller med ett rejält långpass i veckan för att härda kroppen. Det program jag följer innehåller ändå ganska mycket av fartträning så jag börjar fundera på om inte jag skulle kunna putsa förra årets 10 k rekord ändå. Huvudsaken är ändå att bli lite stryktåligare så att sista 12 på maran inte blir ett intern haveri, andra pers är bara en bonus.


Nästa helg är det premiär med 8 kilometer terräng i Helsingborg, putsar jag förra årets notering där (30:53) så ser det bra ut. Ikväll: 8 km snabbdistans (3:59), ska bli gott att köra lite.

Vårens Mål Nr 1

Vårens stora mål är Köpenhamns maraton. Sedan nästan fem veckor försöker jag följa ett 20-veckors program med tre pass i veckan som är ganska hårt med mina mått mätt. Det primära målet är att slå mitt marapers som ligger på drygt 3:23 men egentligen vill jag komma ner under 3:10 vilket borde kunna funka om jag får vara frisk och skadefri. Nu vet jag att det är väldigt lätt att trolla med siffrorna när man sitter och myser inomhus framför datorn och lite svårare att genomföra det med känslan efter en sådär 38 kilometer när organen börjar signalera ”timeout”, saltet ramlar ner framför ögonen när man torkar sig i pannan samtidigt som benens muskler inte längre svarar på tilltal.

Gårdagens långpass på 32 kilometer gick relativt bra. Jag har inte sprungit så långt på ett par år så det känns rätt gött att kunna hålla det planerade 4:49 –tempot genom hela passet. Nu kan det bara sluta blåsa dessa kalla vindar också så blir jag ännu mer nöjd. Börjar tröttna på vintertightsen nu.