Jag hade hoppats att det skulle vara en vanlig liten förkylning så att jag skulle vara tillbaka i helgen men då lade det onda viruset i en ny växel. Längtar till det är slut på den här skiten…brukar inte vara sjuk, så därför får jag gnälla lite, jag vill ju springa.
Kollade in filmen UltraMarathon Man igår. Det är en dokumentär som följer amerikanen Dean Karnazes när han genomförde 50 maraton i 50 stater på 50 dagar. Under en timme och femtio minuter får man följa hans resa i husbilar och på flygplan ständigt lufsande i vått och torrt med entusiastiska anhängare omkring sig. Dean, ett onekligen imponerande exemplar, avslutar den femtionde maran på exakt 3 timmar och att följa hans resa är helt klart sevärd.
Det är lite väl mycket stråkmusik och finstämda pianoslingor när folk genom filmen berättar om Deans storhet. Jag hade också väntat mig att han kanske skulle ha lite fler irriterade ögonblick under vägen. 99% av tiden är han helt sjukt entusiastisk, taggad och sprallig. Han gnäller lite ibland om att han inte får vara för sig själv men jag tycker ju att han borde fått någon slags melt-down under de femtio dagarna. Sen påminner Dean lite om en sympatisk version av White Goodman (Ben Stillers karaktär i Dodgeball) så jag satt och tänkte på det hela tiden. Stiller kanske skulle spela Dean om det någon gång görs en film om honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar