Efter 8 års tennis, 25 års fotbollsspelande och 7 års löpning gick jag för första gången i livet till en så kallad sjukgymnast i tisdags. Jag hade redan ställt en trolig diagnos med hjälp av Dr Google men tänkte att det kan vara bra att veta om det verkligen är det spåret så att jag inte slösar ännu fler månader utan att märka framsteg.
Det var ett väldigt böjande, sträckande och dragande och klämmande innan han bad mig göra ännu en stretchövning och jag meddelade honom att ”jo, som jag sa så drar det i hela sidan (höften och nedåt) när jag gör så här". Då tog han ett yodagrepp och tryckte till längs sidan på benet och bad mig göra det igen. ”Ok, nu känns det förstås inget”, sa jag, ”intressant”, sa han.
Min hemdiagnos stämde troligen men han kände även att jag haft en liten bristning i låret/sätesmuskeln vilket han trodde kunde ha triggat det hela. Det också där jag hade ont i de första löppassen efter en lång cykeltur i juni som avslutades med tävling uppför Lunds högsta berg, Linerobacken. Jag är också galet orörlig i hela höftpartiet vilket måste fixas till. Jag fick ett gäng styrkeövningar och en jäkligt snygg rosa tejpning med återbesök nästa vecka.
På måndag ska jag testa springa en liten runda för att antingen provocera fram det onda eller upptäcka att allt blivit magiskt bättre. Det är då 3 veckor sedan jag sprang 3,5 kilometer så man kan ju hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar