Sliten...Låt oss tävla lite

Veckans långpass får stå tillbaka vilket kanske kan behövas så att kroppen får läka lite. Efter ett hårt intervallpass i tisdags och ett förvånansvärt segt tempopass igår är kroppen på krigsstigen idag. Ont lite överallt men förhoppningsvis kan detta kureras med två dagars vila så att söndagens premiärtävling Helsingborgs Terränglopp går att genomföra på ett bra sätt. Mina förhoppningar är att putsa mitt pers på loppet som jag satte ifjol (30:53) men jag har ingen aning om var jag ligger på sprintdistanserna i år. Jag tror jag var ganska bra förberedd förra året så det är inget jag tar för givet.

Loppet ingår även i årets stora utmaning UV Grand Prix som jag lyckades springa hem ifjol. Det verkar som om det blir ett gäng uvar som masar sig till Jordbodalen även om skador och influensatrams sätter käppar i hjulen för vissa.

Faster, Harder...

Förra våren satsade jag på att bli snabbare, framförallt när det gällde 10k och halvmaran skulle de personliga rekorden ryka all världens väg. I år är det maraton som gäller med ett rejält långpass i veckan för att härda kroppen. Det program jag följer innehåller ändå ganska mycket av fartträning så jag börjar fundera på om inte jag skulle kunna putsa förra årets 10 k rekord ändå. Huvudsaken är ändå att bli lite stryktåligare så att sista 12 på maran inte blir ett intern haveri, andra pers är bara en bonus.


Nästa helg är det premiär med 8 kilometer terräng i Helsingborg, putsar jag förra årets notering där (30:53) så ser det bra ut. Ikväll: 8 km snabbdistans (3:59), ska bli gott att köra lite.