söndag 24 februari 2013

Ett svagt ljus i tunneln


Efter att ha slutat med Voltaren, kört stenhårt med isning av knät kombinerat med lite smygmjukövningar de senaste två veckorna, känns det för första gången bättre än när jag slutade springa i mitten av december. Jag har till och med kunnat medverka på min simkurs två gånger utan att det har blivit värre. Det känns fortfarande i knät när jag sitter ner men det blir bättre för varje dag och det har slutat att göra konstant ont 24-7 som det gjorde för ett par veckor sedan.
Jag planerar att försöka dra igång löpningen lite försiktigt om två veckor. Förhoppningsvis kan jag komma i halvhyfsad form till Göteborgsvarvet i maj så att jag kan genomföra det utan att skämmas. Det kommer med all säkerhet bli svinjobbigt att börja springa igen efter över tre månader med i princip ingen konditionsträning men det är bara att gilla läget.
Vem vet , våren kanske har kommit då.