Lidingöloppet i Silverskimmer

Det har varit lite småskavanker med hälsenor och annat trams under sommaren men jag har kunnat springa 2-3 gånger i veckan i alla fall vilket jämfört med förra sommaren har varit riktigt kul. Jag hoppades fortfarande kunna klara silvret i Lidingöloppet men det kändes lite osäkert eftersom jag inte tyckte att jag hade riktigt den speed jag hade velat ha i de 10 km lopp jag kört i slutet av sommaren.

Fick starta i den lite glassiga startgrupp 1B i år men det var trångt där också när man kom in på småvägarna trots att det inte var så många som startade där också men tempot var rätt lagom så jag behövde inte stressa på grund av det.

Kände mig dock lite stressad efter ca 10 eftersom jag inte tyckte att jag hade så bra tryck på de platta partierna. Här trodde jag att det skulle bli svårt att klara 2:15 trots att jag paserade milen på ca 44.

I det backiga partiet efter 15 kändes det nästan för bra och jag kunde köra 16-18 på ca 4:25. En bit efter 20 började det rycka i vänster bakre lår vilket jag inte ens tänkte på skulle kunna hända. Detta förvärrades efterhand och jag var beredd på att abborren skulle bli stället där allt skulle falla. Jag var verkligen övertygad om att det skulle smälla till i låret när jag tog de första stegen i backen.

Abborren gick över all förväntan och jag kunde springa hela vägen upp.Någon kiilometer efter backen så kom krampkänningarna tillbaka i en liten uppförslutning och jag såg efter ett tag Karins backe torna upp sig när jag dessutom tappat en del i fart pga krämporna. Jag bet i hop och sprang någon slags sköldpaddslöpning uppför backen. Försökte våga trycka med vaderna men i den andra sluttningen i Karins så högg det rejält i båda låren. Benen ville inte gå framåt längre utan de sprallade åt alla håll. Beslöt mig för att stretcha ut i 30 sekunder för att sedan försöka ge allt sista 1.5. Det spelade liksom ingen roll om det blev 2:15:01 eller 2:20. Stoppet var lyckat och nu var det bara nedför.

Vid 1 km skylten hade jag 4:07 på mig. Jag tänkte "men vad faaaan" men sedan att det skulle kunna gå eftersom det är en väldigt snabb kilometer, bara musklerna höll. Jag bet ihop och  körde så hårt jag kunde, försökte låtsas att det var sista kilometern på en 2000-intervall och där brukar jag vara mer slut i andningen än jag var här så..... Lyckades på något sätt dra den sista på 3:50 och kom in med 17 sekunder till godo på silvret. Riktigt fint !

Får se vad som kommer härnäst. Nu ska jag vila lite. :-)

Överraskande bra i Hörby

Det var ovanligt kyligt för att vara dags för Hörby marknadslopp men regnet höll sig i alla fall borta och för löpning som varade i 12.6 kilometer så var det riktigt sköna temperaturer .

Brorsan (54:30) och Jag nöjda efter loppet

Detta var femte gången jag sprang loppet och jag hade rutinerat lagt en hundring i shortsfickan så att jag kunde inhandla en nybakad munk efter målgång. Det var en ovanligt snäll fart i starten för motionsklassen och trots att jag sprang långsammare än vad jag brukar så var det ingen klunga som sprang ifrån. Det bildades en liten klunga och efter några kilometer innehölln ca 6-7 löpare som växeldrog genom de små skogsstigarna. Det var ganska hårt eftersom det är ganska backigt fram till 9 km men jag lyckades hänga kvar och var även framme och grillade de andra ganska mycket.  Kilometrarna pendlade mellan strax under 4 och 4:20 beroende på hur terrängen såg ut. Efter 9 kilometer när det blev lite flackare drogs klungan ut och 4-5 löpare sprang ifrån. Det var ganska tungt ett tag men jag är väldigt nöjd att jag hade motivationen att fortsätta köra ganska hårt.

Efter ca 11 kilometer kom man ut på den sista svaga uppförsbacken på en asfaltsväg, här bestämde jag mig för att öka temport för att dra ifrån en kille som hängde mig innan det blev nedför,  jag brukar tänka så, att det är smart att ta ut sig för att slippa ta ut sig senare…vet inte hur logiskt det är. Detta fungerade fint och jag öste faktiskt på riktigt bra den sista biten och hann ikapp och om två till av de som sprungit ifrån mig innan.

51:06 blev  sluttiden (4:03 i snitt) och det var ju en bit bättre än förhoppningarna. Ännu ett steg i rätt riktning alltså.

Sommartävling på gång

Det har varit tre fina veckor med totalt 10 löparpass. Precis enligt planen har det varit ett snabbhetspass och ett lite längre kuperat pass varje vecka. De längre passen är hittills bara 12.5 km men I mitten av Juli tänker jag öka 5 km. När det gäller speeden är det en bit kvar till där jag vill vara men jag har ingen brådska så länge jag ser förbättringar.Jag körde 5 km snabbdistans förra veckan på 20:30 vilket var riktigt segt, nu var det ganska varmt och Helsingborgsvinden gjorde vad den kunde för att störa sig men det är en dryg minut att jobba med på den sträckan på träning tycker jag.

Nästa onsdag är det dags för Hörby marknadslopp 12.6 km. Det brukar vara riktigt trevligt med fint väder ganska många löpare för att vara ett så pass litet lopp. Det blir min fjärde start där och det ska bli spännande att se var jag kan lägga mig tidsmässigt. Förra året pressade jag mig under 50 minuter men det kan nog bli svårt i år. Vad ska man gissa på? 51:30 kanske?

In i träningsdimman

Efter den senaste tidens lopp-frosseri och en veckas dagis-förkylnings-paus är det dags för en lång sommar att slipa kroppen till gammal god form. Jag ska försöka komma ut tre gånger i veckan med minst ett hårt fartpass och ett lite längre pass i backiga slingor. Det känns som om formen fortfarande blir bättre för varje vecka vilket är kul. Knä och höft känns hur bra som helst vilket är ännu roligare.

Mmmm..sommar i skogen

Huvudmålet för sommarens träning är en ny silvermedalj på Lidingö. Ett stenhårt mål....men det ska inte vara omöjligt.

Kokt i Göteborg

Jag kände mig ganska taggad inför årets varv. Jag hade som mål att trycka mig under 1:30 men eftersom det var tokvarmt så tänkte jag prova hur det kändes att ligga på 4:10-4:15 tempo men justera ner om det kändes övermäktigt. Jag kände redan efter ett par kilometer att det inte skulle funka, värmen tryckte på rejält och efter Elfsborgsbron (6 km) började jag dra ner på farten ytterliggare. Problemet var att jag dessutom tappat all taggning och brydde mig verkligen inte. Jag tänkte jag kunde springa igennom loppet i behagligt tempo.

Vid 8-9 km på andra sidan vattnet började jag lida mer och mer, det stekte på rejält och motvinden var helt galen, drog ner ytterligare på farten men började bli lite knäckt redan här. Började vid 11 km gå en del vid varje vattenstation för att kunna återhämta mig lite. Kastade även min keps vilket hjälpte att svalka lite.

Tuffast var det upp för avenyn där jag tvingades gå flera gånger. Snittade 6 min / km och det kändes som om benen tänkte lägga av. Gnetade mig upp till den fördömda statyn där jag stannade och hällde 4 vattenmuggar över huvudet och blev avspolad av en vänlig man med vattenslang. Nu började molnen komma lite så kroppen kunde kylas av lite. Efter ännu en avspolningspaus vid 18 km piggnade jag magiskt till och kunde springa de sista tre. Helt plötsligt var det ganska kul för första gången idag.

Sista 1.1 km höll jag otroliga 4:08 för att sprinta in under 1:40. Som helhet ett kvitto på att det är dags att träna lite. Tiden var min sämsta på mina 6 starter men jag gissar placeringen (ca 2000 ) ger en tredjeplats bland mina varv.

Slutligen, det var många andra vrak därute under årets lopp. Jag förvånas över den utspridda ”flytta dig för helvete” -attityd som finns bland medelmåttiga svenska manliga löpare. Att man ibland skaver axlarna när det trängs lite är bara normalt men både jag och andra slutkörda löpare som gick långt ute till höger eller tvingades ta dricka gående fick knuffar och armbågar av egoistiska pajasar trots att det är gott om plats och tid att navigera.

Utpumpad efter Lundaloppet

Lundaloppet i riktigt bra löparväder, mulet men ganskla varmt gjorde att det var lätt att välja tunn tröja och skjorts idag, uppskattas. 

Folkmyller på IP

Startade i högt tempo vilket började kännas i slutet av stigningen under första varvet. Brorsan hängde på i 1.5 kilometer innan han insåg galenskapen. Lyckades köra på fint på första varvet och varvade på 19:36 men var riktigt tagen vid varvningen. Tänkte ta det lite lugnt kilometer 6,7,8 för att disponera potten med sekunder jag hade att spela med, hade ju varit gött att komma under 40.

Det var lättare tänkt än gjort, när jag kom upp på backkrönet under andra varvet efter nästan 8 kilometer måste jag legat på nästan maxpuls och hade tappat 21 sekunder av min pott. Det betydde att jag var tvungen att göra de två sista på exakt 8:00 för att komma under 40 vilket gjorde att jag började tvivla lite ( och av någon anledning fundera på hur jobbigt det ska bli att springa Göteborgsvarvet nästa vecka).

Jag lyckades trycka ner lite syre i kroppen under nedförsbacken ner till stan och tryckte på hårt genom stan. Vid 9-markeringen kändes benen verkligen gummi men jag blev nöjd när jag såg att kilometern gått på 3:53. Nu tänkte jag att om jag bara matar på och inte kollapsar så ska jag kunna springa en slutkilometer på under 4:08, jag orkade knappt spurta inne på IP för jag tyckte jag hade koll på sekunderna...39:53 stannade klockan på.

De säger att det är skönt efteråt men jag vet inte...

Riktigt nöjd med prestationen och med tanke på hur jag mådde resten av dagen så var där inte mer att hämta idag. Kom in på plats 109 av 1500 killar (31:a ifiol) så det finns lite kvar att jobba med....men det kommer

Lite Rossel i Maskineriet

Jag har lyckats dra till med ett par långa intervallpass (tusingar och tvåtusingar) och några distanspass sedan Skrylle och formen känns stadigt på uppåtgående. Tyvärr har jag åkt på halsont och lite förkylningsrossel som ställer till det inför Lundaloppet på lördag och Göteborg nästa vecka. Jag skulle behövt ett pass över 15 km innan GBG men man kan inte få allt :) .

Det är min traditionsenliga majförkylning som hälsar på, jag hoppas på att det  inte blir en sådan totalkoma som ifjol utan stannar vid lite halsont. Förhoppningsvis kan jag vara kry på lördag och kanske springa på en tid strax över 40. Jag tror det är lite mycket begärt att gå under 40 redan nu men senare i år ska det kunna gå att ordna, jag har ingen brådska där.

Jag har även anmält mig till Lidingöloppet och hoppas jag kan träna bra över sommaren så jag kan göra en fin insats där. Ett silver till hade inte varit dumt men det är en lång väg att vandra dit.

Lyckat Test i Skrylle

Helgens Skryllelopp gick över all förväntan. Fantastiskt väder och trevlig stämning gjorde sitt för att ge bra förutsättningar. Jag hade som mål att försöka komma in på höga 43 för att kunna jobba vidare ner mot 40 under Lundaloppet i mitten av maj.

Nöjda löpare efter loppet

Jag kände mig för ibörjan och landade de första kilometrarna på runt 4:25. Jag hade sällskap av min bror vilket var riktigt kul. Kilometer 5-7 tryckte jag på lite mer och höll ca 4:00 tempo vilket kändes när stigningarna började under åttonde kilometern och brorsan var tvungen att släppa.

Kilometer 8 och 9 blev som traditionen bjuder en riktig pina. Jag lyckades klara dem utan att kapitulera helt men jag slutar aldrig överraskas av hur tung den 9:e kilometern är. Den sista lätta kilometern var bara en fråga om att ta sig i mål med någon form av stil.

42:10 blev det tillslut och det känns jättefint. Enligt erfarenhet motsvarar det ca 41 på en vanlig mil vilket får mig att börja snegla på sub-40 igen...Brorsan överraskade med personligt rekord på 42:28.

Samma Kaross, Ny Motor

Det känns jättekonstigt att tre månaders frånvaro kan sätta sådana spår som det gjort. Det känns bättre och bättre för varje gång men det känns som om jag håller ett mycket högre tempo än vad jag gör. Jag skulle ju kunna strunta i tempot nu i början kan man tycka…

I förrgår körde jag ett 9 kilometer där jag försökte ligga på ca 150 i puls. Jag drog ut en jämförelse med ett liknande pass som jag körde för drygt 1.5 år sedan. Även om det gamla passet var i backig skogsslinga och det nya passet på slät asfalt så är det en ganska kul jämförelse när man tittar på förhållandet puls-tempo.  Nu ska det sägas att sommaren 2011 var jag i en form som jag aldrig haft varken tidigare eller senare och jag kommer ihåg det specifika passet, men det hade inte varit fel att komma dit igen.

Juli 2011

April 2013

På lördag kanske jag masar mig ner till Sandby och springer Skrylleloppet. Även om det kommer bli en tid som jag inte riktigt vill.....ha i statistiken. Anledningen är att årets Uv Grand Prix dragit igång och jag vill inte hamna för långt bak i fältet redan från början. Det brukar bara slå på ett par enstaka poäng i slutet så det är lika bra att slita sig runt.

Håll

Knät är fortfarande ganska stelt, framförallt när jag sitter ner men jag har bestämt mig för att den stora boven nu när jag inte har direkt ont, är att jag just sitter ner 50-60 timmar varje vecka och inte att jag springer 2-3 timmar.  

Efter fyra pass på tre, fyra, fem och fem kilometer känns det riktigt kul att vara igång igen. Knät har känts ok och det har inte blivit värre av löpningen.

Efter 3 månaders vila är det verkligen fascinerande hur dåligt flåset blivit. Jag hade en illusion om att ”ta det lugnt” första månaden, jogga runt, njuta och bara få kroppen att vänja sig vid löpningen igen. Problemet är att när jag joggar runt på låg växel blir jag svintrött, det sticker i kroppen, andningen fastnar uppe i halsen i ett väsande. För första gången på mycket länge har även fenomenet ”håll” dykt upp, det var nästan så att jag började leta efter en sten som jag kunde springa och hålla i. Jag förstår plötsligt varför nybörjarlöpare droppar av redan från start när det är detta mottagande man får när man drar igång.

Nu vet jag bättre och hoppas att de vanliga kickarna börjar komma så smått inom ett par veckor när hjärtat börjar komma i form. Jag tror jag ska ta en pulskurva under nästa pass för att jämföra med en kurva tagen under ett liknande pass i lite bättre form.

Ett svagt ljus i tunneln

Efter att ha slutat med Voltaren, kört stenhårt med isning av knät kombinerat med lite smygmjukövningar de senaste två veckorna, känns det för första gången bättre än när jag slutade springa i mitten av december. Jag har till och med kunnat medverka på min simkurs två gånger utan att det har blivit värre. Det känns fortfarande i knät när jag sitter ner men det blir bättre för varje dag och det har slutat att göra konstant ont 24-7 som det gjorde för ett par veckor sedan.

Jag planerar att försöka dra igång löpningen lite försiktigt om två veckor. Förhoppningsvis kan jag komma i halvhyfsad form till Göteborgsvarvet i maj så att jag kan genomföra det utan att skämmas. Det kommer med all säkerhet bli svinjobbigt att börja springa igen efter över tre månader med i princip ingen konditionsträning men det är bara att gilla läget.

Vem vet , våren kanske har kommit då.

Simning och Vila

Eftersom vädret varit riktigt sunkigt sedan snön försvann så gör det inte sådär jättemycket att jag inte kan springa. Däremot stör det mig att jag inte känner någon förbättring i knät trots en månads paus. Jag får väl masa mig iväg till någon och få det kollat om det inte blir bättre inom ett par veckor. Jag kör en del styrkeövningar för att bygga upp kringliggande muskelgrupper och hoppas på att det ska ge lite effekt inom kort.

Jag har dessutom börjat simma lite. Frenetiskt plaskande i ca 30 minuter ger utlopp för en del av den abstinens som kroppen byggt upp. Jag försöker lära mig lite crawl med målet att kunna ta mig fram kontrollerat över lite längre sträckor. Just nu klarar jag ungefär 25 m i sträck så det finns en del utrymme för förbättring. Jag har anmält mig till en teknikkurs som börjar i februari så det ska bli riktigt kul framförallt om jag nu inte kommer igång med löpningen snart.