söndag 24 februari 2013

Ett svagt ljus i tunneln


Efter att ha slutat med Voltaren, kört stenhårt med isning av knät kombinerat med lite smygmjukövningar de senaste två veckorna, känns det för första gången bättre än när jag slutade springa i mitten av december. Jag har till och med kunnat medverka på min simkurs två gånger utan att det har blivit värre. Det känns fortfarande i knät när jag sitter ner men det blir bättre för varje dag och det har slutat att göra konstant ont 24-7 som det gjorde för ett par veckor sedan.
Jag planerar att försöka dra igång löpningen lite försiktigt om två veckor. Förhoppningsvis kan jag komma i halvhyfsad form till Göteborgsvarvet i maj så att jag kan genomföra det utan att skämmas. Det kommer med all säkerhet bli svinjobbigt att börja springa igen efter över tre månader med i princip ingen konditionsträning men det är bara att gilla läget.
Vem vet , våren kanske har kommit då.

3 kommentarer:

  1. Förlåt om jag är tjatig men har du varit hos någon doktor? Att ha så ont som du tycks ha haft även utan ansträngning låter ju verkligen inte bra!

    SvaraRadera
  2. Nej det har jag inte. Jag var på väg för ett par veckor sedan men precis dagen innan deadline började jag känna förbättringar. Nu känner jag inte att jag orkar dra i det.

    Försökte sneaka mig till en knäspecialist redan i januari men fick reda på att det var 3 månaders väntetid och tyckte då att jag kunde bli tillsagd att vila av en sjukgymnast lika gärna som en allmänläkare.

    SvaraRadera
  3. Jo det kan jag förstå. Trist. Detta är ju verkligen nackdelen med vårt sjukvårdssystem! Jag hoppas verkligen det håller nu

    SvaraRadera