Kokt i Göteborg

Jag kände mig ganska taggad inför årets varv. Jag hade som mål att trycka mig under 1:30 men eftersom det var tokvarmt så tänkte jag prova hur det kändes att ligga på 4:10-4:15 tempo men justera ner om det kändes övermäktigt. Jag kände redan efter ett par kilometer att det inte skulle funka, värmen tryckte på rejält och efter Elfsborgsbron (6 km) började jag dra ner på farten ytterliggare. Problemet var att jag dessutom tappat all taggning och brydde mig verkligen inte. Jag tänkte jag kunde springa igennom loppet i behagligt tempo.

Vid 8-9 km på andra sidan vattnet började jag lida mer och mer, det stekte på rejält och motvinden var helt galen, drog ner ytterligare på farten men började bli lite knäckt redan här. Började vid 11 km gå en del vid varje vattenstation för att kunna återhämta mig lite. Kastade även min keps vilket hjälpte att svalka lite.

Tuffast var det upp för avenyn där jag tvingades gå flera gånger. Snittade 6 min / km och det kändes som om benen tänkte lägga av. Gnetade mig upp till den fördömda statyn där jag stannade och hällde 4 vattenmuggar över huvudet och blev avspolad av en vänlig man med vattenslang. Nu började molnen komma lite så kroppen kunde kylas av lite. Efter ännu en avspolningspaus vid 18 km piggnade jag magiskt till och kunde springa de sista tre. Helt plötsligt var det ganska kul för första gången idag.

Sista 1.1 km höll jag otroliga 4:08 för att sprinta in under 1:40. Som helhet ett kvitto på att det är dags att träna lite. Tiden var min sämsta på mina 6 starter men jag gissar placeringen (ca 2000 ) ger en tredjeplats bland mina varv.

Slutligen, det var många andra vrak därute under årets lopp. Jag förvånas över den utspridda ”flytta dig för helvete” -attityd som finns bland medelmåttiga svenska manliga löpare. Att man ibland skaver axlarna när det trängs lite är bara normalt men både jag och andra slutkörda löpare som gick långt ute till höger eller tvingades ta dricka gående fick knuffar och armbågar av egoistiska pajasar trots att det är gott om plats och tid att navigera.

Utpumpad efter Lundaloppet

Lundaloppet i riktigt bra löparväder, mulet men ganskla varmt gjorde att det var lätt att välja tunn tröja och skjorts idag, uppskattas. 

Folkmyller på IP

Startade i högt tempo vilket började kännas i slutet av stigningen under första varvet. Brorsan hängde på i 1.5 kilometer innan han insåg galenskapen. Lyckades köra på fint på första varvet och varvade på 19:36 men var riktigt tagen vid varvningen. Tänkte ta det lite lugnt kilometer 6,7,8 för att disponera potten med sekunder jag hade att spela med, hade ju varit gött att komma under 40.

Det var lättare tänkt än gjort, när jag kom upp på backkrönet under andra varvet efter nästan 8 kilometer måste jag legat på nästan maxpuls och hade tappat 21 sekunder av min pott. Det betydde att jag var tvungen att göra de två sista på exakt 8:00 för att komma under 40 vilket gjorde att jag började tvivla lite ( och av någon anledning fundera på hur jobbigt det ska bli att springa Göteborgsvarvet nästa vecka).

Jag lyckades trycka ner lite syre i kroppen under nedförsbacken ner till stan och tryckte på hårt genom stan. Vid 9-markeringen kändes benen verkligen gummi men jag blev nöjd när jag såg att kilometern gått på 3:53. Nu tänkte jag att om jag bara matar på och inte kollapsar så ska jag kunna springa en slutkilometer på under 4:08, jag orkade knappt spurta inne på IP för jag tyckte jag hade koll på sekunderna...39:53 stannade klockan på.

De säger att det är skönt efteråt men jag vet inte...

Riktigt nöjd med prestationen och med tanke på hur jag mådde resten av dagen så var där inte mer att hämta idag. Kom in på plats 109 av 1500 killar (31:a ifiol) så det finns lite kvar att jobba med....men det kommer

Lite Rossel i Maskineriet

Jag har lyckats dra till med ett par långa intervallpass (tusingar och tvåtusingar) och några distanspass sedan Skrylle och formen känns stadigt på uppåtgående. Tyvärr har jag åkt på halsont och lite förkylningsrossel som ställer till det inför Lundaloppet på lördag och Göteborg nästa vecka. Jag skulle behövt ett pass över 15 km innan GBG men man kan inte få allt :) .

Det är min traditionsenliga majförkylning som hälsar på, jag hoppas på att det  inte blir en sådan totalkoma som ifjol utan stannar vid lite halsont. Förhoppningsvis kan jag vara kry på lördag och kanske springa på en tid strax över 40. Jag tror det är lite mycket begärt att gå under 40 redan nu men senare i år ska det kunna gå att ordna, jag har ingen brådska där.

Jag har även anmält mig till Lidingöloppet och hoppas jag kan träna bra över sommaren så jag kan göra en fin insats där. Ett silver till hade inte varit dumt men det är en lång väg att vandra dit.

Lyckat Test i Skrylle

Helgens Skryllelopp gick över all förväntan. Fantastiskt väder och trevlig stämning gjorde sitt för att ge bra förutsättningar. Jag hade som mål att försöka komma in på höga 43 för att kunna jobba vidare ner mot 40 under Lundaloppet i mitten av maj.

Nöjda löpare efter loppet

Jag kände mig för ibörjan och landade de första kilometrarna på runt 4:25. Jag hade sällskap av min bror vilket var riktigt kul. Kilometer 5-7 tryckte jag på lite mer och höll ca 4:00 tempo vilket kändes när stigningarna började under åttonde kilometern och brorsan var tvungen att släppa.

Kilometer 8 och 9 blev som traditionen bjuder en riktig pina. Jag lyckades klara dem utan att kapitulera helt men jag slutar aldrig överraskas av hur tung den 9:e kilometern är. Den sista lätta kilometern var bara en fråga om att ta sig i mål med någon form av stil.

42:10 blev det tillslut och det känns jättefint. Enligt erfarenhet motsvarar det ca 41 på en vanlig mil vilket får mig att börja snegla på sub-40 igen...Brorsan överraskade med personligt rekord på 42:28.

Samma Kaross, Ny Motor

Det känns jättekonstigt att tre månaders frånvaro kan sätta sådana spår som det gjort. Det känns bättre och bättre för varje gång men det känns som om jag håller ett mycket högre tempo än vad jag gör. Jag skulle ju kunna strunta i tempot nu i början kan man tycka…

I förrgår körde jag ett 9 kilometer där jag försökte ligga på ca 150 i puls. Jag drog ut en jämförelse med ett liknande pass som jag körde för drygt 1.5 år sedan. Även om det gamla passet var i backig skogsslinga och det nya passet på slät asfalt så är det en ganska kul jämförelse när man tittar på förhållandet puls-tempo.  Nu ska det sägas att sommaren 2011 var jag i en form som jag aldrig haft varken tidigare eller senare och jag kommer ihåg det specifika passet, men det hade inte varit fel att komma dit igen.

Juli 2011

April 2013

På lördag kanske jag masar mig ner till Sandby och springer Skrylleloppet. Även om det kommer bli en tid som jag inte riktigt vill.....ha i statistiken. Anledningen är att årets Uv Grand Prix dragit igång och jag vill inte hamna för långt bak i fältet redan från början. Det brukar bara slå på ett par enstaka poäng i slutet så det är lika bra att slita sig runt.

Håll

Knät är fortfarande ganska stelt, framförallt när jag sitter ner men jag har bestämt mig för att den stora boven nu när jag inte har direkt ont, är att jag just sitter ner 50-60 timmar varje vecka och inte att jag springer 2-3 timmar.  

Efter fyra pass på tre, fyra, fem och fem kilometer känns det riktigt kul att vara igång igen. Knät har känts ok och det har inte blivit värre av löpningen.

Efter 3 månaders vila är det verkligen fascinerande hur dåligt flåset blivit. Jag hade en illusion om att ”ta det lugnt” första månaden, jogga runt, njuta och bara få kroppen att vänja sig vid löpningen igen. Problemet är att när jag joggar runt på låg växel blir jag svintrött, det sticker i kroppen, andningen fastnar uppe i halsen i ett väsande. För första gången på mycket länge har även fenomenet ”håll” dykt upp, det var nästan så att jag började leta efter en sten som jag kunde springa och hålla i. Jag förstår plötsligt varför nybörjarlöpare droppar av redan från start när det är detta mottagande man får när man drar igång.

Nu vet jag bättre och hoppas att de vanliga kickarna börjar komma så smått inom ett par veckor när hjärtat börjar komma i form. Jag tror jag ska ta en pulskurva under nästa pass för att jämföra med en kurva tagen under ett liknande pass i lite bättre form.

Ett svagt ljus i tunneln

Efter att ha slutat med Voltaren, kört stenhårt med isning av knät kombinerat med lite smygmjukövningar de senaste två veckorna, känns det för första gången bättre än när jag slutade springa i mitten av december. Jag har till och med kunnat medverka på min simkurs två gånger utan att det har blivit värre. Det känns fortfarande i knät när jag sitter ner men det blir bättre för varje dag och det har slutat att göra konstant ont 24-7 som det gjorde för ett par veckor sedan.

Jag planerar att försöka dra igång löpningen lite försiktigt om två veckor. Förhoppningsvis kan jag komma i halvhyfsad form till Göteborgsvarvet i maj så att jag kan genomföra det utan att skämmas. Det kommer med all säkerhet bli svinjobbigt att börja springa igen efter över tre månader med i princip ingen konditionsträning men det är bara att gilla läget.

Vem vet , våren kanske har kommit då.