Lyckat Test i Skrylle

Helgens Skryllelopp gick över all förväntan. Fantastiskt väder och trevlig stämning gjorde sitt för att ge bra förutsättningar. Jag hade som mål att försöka komma in på höga 43 för att kunna jobba vidare ner mot 40 under Lundaloppet i mitten av maj.

Nöjda löpare efter loppet

Jag kände mig för ibörjan och landade de första kilometrarna på runt 4:25. Jag hade sällskap av min bror vilket var riktigt kul. Kilometer 5-7 tryckte jag på lite mer och höll ca 4:00 tempo vilket kändes när stigningarna började under åttonde kilometern och brorsan var tvungen att släppa.

Kilometer 8 och 9 blev som traditionen bjuder en riktig pina. Jag lyckades klara dem utan att kapitulera helt men jag slutar aldrig överraskas av hur tung den 9:e kilometern är. Den sista lätta kilometern var bara en fråga om att ta sig i mål med någon form av stil.

42:10 blev det tillslut och det känns jättefint. Enligt erfarenhet motsvarar det ca 41 på en vanlig mil vilket får mig att börja snegla på sub-40 igen...Brorsan överraskade med personligt rekord på 42:28.

Samma Kaross, Ny Motor

Det känns jättekonstigt att tre månaders frånvaro kan sätta sådana spår som det gjort. Det känns bättre och bättre för varje gång men det känns som om jag håller ett mycket högre tempo än vad jag gör. Jag skulle ju kunna strunta i tempot nu i början kan man tycka…

I förrgår körde jag ett 9 kilometer där jag försökte ligga på ca 150 i puls. Jag drog ut en jämförelse med ett liknande pass som jag körde för drygt 1.5 år sedan. Även om det gamla passet var i backig skogsslinga och det nya passet på slät asfalt så är det en ganska kul jämförelse när man tittar på förhållandet puls-tempo.  Nu ska det sägas att sommaren 2011 var jag i en form som jag aldrig haft varken tidigare eller senare och jag kommer ihåg det specifika passet, men det hade inte varit fel att komma dit igen.

Juli 2011

April 2013

På lördag kanske jag masar mig ner till Sandby och springer Skrylleloppet. Även om det kommer bli en tid som jag inte riktigt vill.....ha i statistiken. Anledningen är att årets Uv Grand Prix dragit igång och jag vill inte hamna för långt bak i fältet redan från början. Det brukar bara slå på ett par enstaka poäng i slutet så det är lika bra att slita sig runt.

Håll

Knät är fortfarande ganska stelt, framförallt när jag sitter ner men jag har bestämt mig för att den stora boven nu när jag inte har direkt ont, är att jag just sitter ner 50-60 timmar varje vecka och inte att jag springer 2-3 timmar.  

Efter fyra pass på tre, fyra, fem och fem kilometer känns det riktigt kul att vara igång igen. Knät har känts ok och det har inte blivit värre av löpningen.

Efter 3 månaders vila är det verkligen fascinerande hur dåligt flåset blivit. Jag hade en illusion om att ”ta det lugnt” första månaden, jogga runt, njuta och bara få kroppen att vänja sig vid löpningen igen. Problemet är att när jag joggar runt på låg växel blir jag svintrött, det sticker i kroppen, andningen fastnar uppe i halsen i ett väsande. För första gången på mycket länge har även fenomenet ”håll” dykt upp, det var nästan så att jag började leta efter en sten som jag kunde springa och hålla i. Jag förstår plötsligt varför nybörjarlöpare droppar av redan från start när det är detta mottagande man får när man drar igång.

Nu vet jag bättre och hoppas att de vanliga kickarna börjar komma så smått inom ett par veckor när hjärtat börjar komma i form. Jag tror jag ska ta en pulskurva under nästa pass för att jämföra med en kurva tagen under ett liknande pass i lite bättre form.